Recension: Safe House



Safe House


Ett säkert kort


Matt (Ryan Reynolds) jobbar i ett så kallat ”safe house” som tar emot kriminella och viktiga profiler temporärt innan de flyttas till ett riktigt fängelse. Efter en lång och händelsefattig period får han reda på att Tobin Frost (Denzel Washington), en mycket eftertraktad man, ska just besöka anläggningen han jobbar på för att senare flyttas iväg. Under hans vistelse blir byggnaden attackerad av ett gäng tungt beväpnade män och när endast Matt och Tobin är kvar blir han tvungen att se till att hålla Tobin i schack tills förstärkningen dyker upp, något som är lättare sagt än gjort.


Daniel Espinosa som tidigare regisserat Snabba Cash satsar på säkra kort och med skådespelare som Reynolds, Washington, Vera Farmiga och Brendan Gleeson är det ytterst lite som kan gå fel. Det är medryckande och fartfyllt nästan hela tiden samtidigt som både Reynolds och Washington får utrymme att visa vad de går för. Intressanta sidokaraktärer, klipskt manus och passande kameraarbete i form av handburen kamera och intensiv klippning levererar en spännande filmupplevelse.


Även om det som helhet och just i stunden känns bra lyckas man inte skaka bort känslan av att man sett liknande filmer förut, varken storyn eller actionscenerna gör sig märkvärdiga och filmens sluttwist är inget nytt. Men med tanke på filmens ekonomiska framgång och faktum att Espinosa är en duktig regissör är det givet att detta inte är det sista i får se av honom. Safe House får en stadig trea.


3/5


Foto: 3

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: 3

Effekter: -

Skådespeleri: 3

 

Filmens specialitet: klarar Matt av Tobin? - 3

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: John Carter



John Carter

 

Har allt förutom en…

 

John Carter (Taylor Kitch) lyckas genom en olycka hamna på planeten Mars där han upptäcker att planeten faktiskt inte är död – utan bebodd av både människor och varelser av olika slag. Snabbt förstår han att någon sorts strid pågår mellan de olika grupperna och den goda sidan långsamt håller på att förlora. Han bestämmer sig för att hjälpa till och blir på vägen förälskad i prinsessan Dejah Thoris (Lynn Collins).

 

Upplägget är ett av de mest använda i denna genre och den Oscarbelönade regissören Andrew Stanton gör inte mycket för att ändra på det. Däremot har han skapat en härlig planet med häftiga varelser, intressant mytologi och snygga miljöer; mycket påminner om Avatar. Däremot bör den som valde Taylor Kitch för att spela huvudrollen sättas på en avlägsen planet och glömmas; han saknar utstrålningen, charmen och alla egenskaper som gör en hjälte till just en hjälte.

 

Filmen har i stort sett allt; en kärlekshistoria, välgjorda effekter och godkänt skådespeleri, men saknar en trovärdig hjälte som man stöttar och vill se mer av. Kitch må se bra ut men det är allt, för hans skådespeleri består av samma min och mörk röst genom 140 minuter spelfilm. Sen blev det inte bättre av att filmen saknar underhållningsvärde och minnesvärda actionscener, utan är emellanåt väldigt seg och händelselös. John Carter får en tvåa, och dess höjdpunkt är en datoranimerad hund som bjuder på några skratt.  

 

2/5

 

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: 2

Effekter: 3

Skådespeleri: 2

 

Filmens specialitet: planeten mars - 3

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: Chronicle



Chronicle

 

Kul, spännande och hemsk

 

Andrew är en ensam kille som växt upp i ett trasigt hem med en allvarligt sjuk mor och en alkoholiserad far som slår honom. Matt har det bättre trots att han är Andrews kusin, han har flyt med tjejerna och lyckas klara sig igenom de flesta situationer. Steve är den populära, sportiga killen som vill bli politiker och har ljusa framtidsutsikter. Dessa tre mycket olika individer kommer inom en snar framtid dela en onaturlig kraft som flätar ihop deras liv på ett ytterst farligt och dramatiskt sätt.

 

Med en budget på $12 miljoner och filmad i ”found footage” stil är Chronicle en utstickande film som lyckas vara gripande, välgjord och välspelad vilket är en stor bedrift med tanke på resurserna bakom rullen. Uppbyggnaden är av det mer klassiska sorten där karaktärerna utforskar sina krafter, lär sig hantera och börjar använda det lite smått. Hur detta utvecklas avslöjar jag inte, men det är värt att notera filmens huvudkaraktär Andrew och att det mesta kretsar runt honom och vad han känner.

 

Sista tredjedelen blir riktigt ihållande och häpnadsväckande, nästan lite överdrivet men jag köper det ändå. De tre karaktärerna byggs upp ordentligt vilket medför att man blir rörd av vad de går igenom, så när effekterna sakta men säkert blir fler känns de nödvändiga för att utveckla storyn. Det känns aldrig att filmen tappar fokus och är man intresserad av filmer i ”found footage” stuk lär man inte bli besviken. Chronicle får en stadig fyra.   

 

4/5

 

Foto: 3

Skratt: -

Musik: -

Skräck: -

Action: 3

Effekter: 4

Skådespeleri: 4

 

Filmens specialitet: nya krafter - 4

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: Red State



Red State

 

Tre i ett

 

Tre kåta grabbar får en sexinbjudan av en äldre kvinna – något de självfallet inte tackar nej till. När det blir dags möter de upp henne och blir neddrogade, för att senare vara med om sin värsta mardröm; de har hamnat bland en grupp extrema fundamentalister som tänker utöva guds önskan genom att rena deras kroppar från all synd som de har begått, med eller mot deras vilja. Kampen kan börja…

 

Red State är till att börja med en väldigt annorlunda film, det känns som tre filmer i ett; skräck, dokumentär och slutligen action. Början är den minst intressanta, det känns som en typisk B-skräckis, men så fort vändningen kommer blir det otroligt tänkvärt och oförutsägbart. Regissören Kevin Smith driver friskt med extrema, troende sekter lik Westboro Baptist Church och det är inte konstigt att filmen redan skapat kontroverser i USA.

 

Slutakten tappar lite i form av både fart och innehåll då allt övergår till action, under vissa ögonblick undrade jag om dem seriöst hade gått loss på alla ljudeffekter som fanns att få tag i. Det finns heller inga bestämda huvudrollsinnehavare här, vilket gör att man aldrig vet vad som ska ske. Det blir en stadig trea till Red State som lyckas chocka utan att gå till överdrift och bli en våldsorgie, samtidigt som filmen säger ett och annat om nutiden.

 

3/5

 

Foto: 2

Skratt: -

Musik: -

Skräck: -

Action: 3

Effekter: -

Skådespeleri: 4

 

Filmens specialitet: störda sekter - 4

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: Mission Impossible: Ghost Protocol



Mission Impossible: Ghost Protocol


Snyggt, snabbt och skojigt


När IMF blir utpekade för att ligga bakom ett terrordåd i Kremlin blir Ethan Hunt (Tom Cruise) och hans team pressade till att komma på en plan som kan rentvå deras namn. Vid sidan om detta försöker de stoppa Kurt Hendricks (Michael Nyqvist), en terrorist som vill starta ett kärnvapenkrig. Det visar sig även att en person i Hunts team, William Brandt (Jeremy Renner), döljer mörka hemligheter.


En fjärde del i en actionserie levererar oftast inte – speciellt inte om huvudrollsinnehavarens stjärnstatus sakta men säkert börjat dala. Regissören Brad Bird lyckas med det omöjliga: han har skapat två spännande, roande och actionfyllda timmar utan att använda sig av svårföljd story eller dra alldels för många parareller till de tidigare filmerna. Det är ren och skär popcornunderhållning när det är som bäst helt enkelt.


Cruise ålder börjar hinna ikapp honom, trots det står han för sina egna stunts och en rad mycket imponerande actionscener. Trovärdigheten dalar och det är många högteknologiska prylar som används vilket är en del av seriens charm, frågan är bara hur långt man kan töja gränserna. Simon Pegg och Paula Patton är två mycket välkomna tillskott i serien som jag hoppas få se mer av, den som dock stjäl hela filmen är Jeremy Renner som glänser igenom varenda scen.


Effekterna är välgjorda och påkostade utan att gå till överdrift, actionscenerna dramatiska och Michal Nyqvist ganska färglös som skurk. Han får ytterst lite tid till att synas och agera så hans bakgrundshistoria skummas bara snabbt igenom. Trots detta blev jag positivt överraskad och mitt betyg hamnar någonstans mellan en trea och en fyra, troligen en väldigt stark trea.


3/5


Foto: 3

Skratt: 3

Musik: 3

Skräck: -

Action: 4

Effekter: 3

Skådespeleri: 3

 

Filmens specialitet: klättra på världens högsta byggnad - 5

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: The Darkest Hour



The Darkest Hour

 

Spännande idé, tråkigt resultat

 

Sean (Emile Hirsch) befinner sig i Moskva med en av sina polare för ett jobb – men när det går åt helvete bestämmer de sig för att dra ut och supa bort bekymren. En kväll som startar fint urartar i totalt kaos när något faller ner till jorden och förvandlar allt som kommer i kontakt med det till stoft. Tillsammans med tre andra personer bestämmer de sig för att klara sig undan katastrofen, vilket är lättare sagt än gjort…

 

Med en cool trailer kan man komma långt, men det garanterar i slutändan inte en belåten publik. Idén om en utomjordisk invasion som är osynlig är skrämmande men filmen i sig är på gränsen till tråkig. För få spänningsmoment och mycket vattentramp gör att filmen upplevs som längre än dess ynka 89 minuter. Det är däremot snyggt genomfört med häftiga effekter, trots att man slarvat med användningen av 3D.

 

Joel Kinnaman är en bedrövelse i sin första internationella roll – jag hoppades att han så fort som möjligt skulle omvandlas till stoft för att slippa hans idiotiska beslut och irriterande brytning. Men det är egentligen inte hos honom felet ligger – karaktärerna är exakt de stereotypiska knattarna man kan förvänta sig i en sådan rulle och det är slutligen manusförfattarens brist på engagemang som resulterat i detta. The Darkest Hour lyckas som bäst nå en tvåa.

 

2/5

 

Foto: 2

Skratt: -

Musik: -

Skräck: -

Action: 1

Effekter: 3

Skådespeleri: 2

 

Filmens specialitet: osynliga utomjordingar - 3

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: Sherlock Holmes: A Game Of Shadows



Sherlock Holmes: A Game Of Shadows

 

Less i more

 

Sherlock Holmes (Robr Downey Jr) håller på att bli galen; han har sett igenom professor James Moriartys (Jared Harris) ondskefulla plan som verkar lura alla andra, men behöver hjälp med att bevisa sin teori. Tillsammans med Dr. John Watson (Jude Law) ger han sig ut på ett äventyr där ingenting är vad det verkar vara, samtidigt som zigenerskan Madam Simza Heron (Noomi Rapace) dyker upp som ett lockande sidospår.

 

Guy Ritchie, som regisserade första filmen visst inte vilken succé den skulle bli och när det blev dags för en uppföljare valde han att köra på exakt samma stuk, bara att det är mer av allt. Fler effekter, större explosioner och snyggare fajter i slow-motion, för att inte tala om de otaligt många rappa repliker som Downey slänger ut sig. Det blir mättande när det hela tiden händer något, hört talas om less is more? Däremot håller fotot, kameraarbetet och musiken mycket hög klass; det kreativa brister medan det tekniska funkar bättre än någonsin.

 

Att ersätta Irene Alder som spelades av charmiga Rachel McAdams mot Rapace var ett stort misstag eftersom det ständigt känns som om något saknas. Rapace må vara duktig men här fungerar hon mer som statist än en självständig karaktär och när speltiden tickar mot över två timmar blir det bara tröttsamt att se hur Holmes ”ser in i framtiden/förflutna och löser olika problem”. Filmen påminde mig mer om Final Destination än sin föregångare, och det är aldrig ett gott tecken. Det blir en tvåa till Sherlock Holmes: A Game Of Shadows.  

 

2/5

 

Foto: 4

Skratt: 2

Musik: 4

Skräck: -

Action: 2

Effekter: 2

Skådespeleri: 2

 

Filmens specialitet: lösa Moriartys plan - 2

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: Real Steel



Real Steel


Med både det ena och det andra


Filmen utspelar sig i en framtid där boxning mellan människor ersatts med boxning mellan robotar som styrs av människor. Det har förvandlats till en populär sorts underhållning där folk slår vad om pengar och moderniserar sina robotar för bästa resultat. Charlie (Hugh Jackman) är en avdankad boxare som är skuldsatt upp till öronen, samtidigt som han försöker tjäna en slant här och där. När han plötsligt får ta hand om sin 11-åriga son under 2 månader öppnas hans ögon för vad han egentligen saknat i sitt liv.


Med den tredje Transformers färskt i minnet var det med en gnutta vemod jag började titta på Real Steel, men ganska snabbt visade det sig att detta är en film som har allt Transformers saknar; känsla, hjärta och spännande action. Jackman är som klippt och skuren för sin roll, han gör sin karaktär lätt att både älska och hata samtidigt som hans motspelare, Dakota Goyo, gör en charmig, småirriterande och väldigt övertygande insats som hans smarta son. Det är även kul att se Evangeline Lilly utanför serien Lost, även om hennes karaktär känns lite tom.


Effekterna är välgjorda utan att gå till överdrift, filmen är familjevänlig och bjuder på både det ena och det andra i form av skratt och tårar. Det enda som är lite tråkigt är historien mellan fadern och sonen som man känner igen från tidigare filmer, men även den har man försökt berätta utan några ”I love you” och andra obekväma repliker. Längden är också snäppet över gränsen, men som helhet får Real Steel en väldigt stark trea då den bjuder på så många känslor och fina scener. En tvåa sägs redan vara under utveckling, nu håller vi tummarna!


3/5


Foto: 3

Skratt: 2

Musik: 3

Skräck: -

Action: 3

Effekter: 4

Skådespeleri: 3

 
Filmens specialitet: robotboxning - 4                    

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: Immortals



Immortals

 

Förbryllande utfyllning

 

Theseus (Henry Cavill) by blir brutalt plundrad och förstörd av kung Hyperion (Mickey Rourke) och hans soldater, samtidigt får han se sin mor bli hänsynslöst mördad. Tillsammans med några motståndare och ett orakel ger Theseus ut sig för att stå emot Hyperions arméer och hitta ett speciellt och kraftfullt vapen som kan hjälpa honom vinna striden. Allt detta sker under bevakning som gudarna, som har ett och annat att säga till om.

 

Om producenterna till 300 och själva filmen kan man säga mycket, däremot kan man inte anklaga 300 för att vara en långsam film som saknar underhållningsvärde. Motsatsen till Immortals som känns som några långa färdsträckor efter varandra. Här och där dyker en effektiv actionscen upp, men så fort man börjar njuta tar de slut och filmen återvänder till att lunka runt i meningslösa cirklar. Många av händelserna förbryllade mig, mest eftersom de kändes så korkade.

 

Cavill som har gått från noll till hundra på väldigt kort tid spänner sig och ser tränad ut, men inlevelse och känsla saknas i hans agerande. Rourke däremot njuter av varenda sekund som den störde Hyperion och står för några av filmens absolut bästa scener. Som väntat är effekterna häftiga och bitvis riktigt läckra, men det räcker inte från att rädda tempot och de döda minuterna mellan actionscenerna. Det blir en tvåa till Immortals.

 

2/5

 

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: 2

Effekter: 4

Skådespeleri: 2

 

Filmens specialitet: läckra strider - 3

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: Cowboys & Aliens



Cowboys & Aliens

 

Mycket utlovas, inget infrias

 

Jake (Daniel Craig) vaknar upp mitt i öknen utan att veta vart han har varit, vad som har hänt och hur han hamnat där. Runt handleden har han något fastbundet, något utomjordiskt i metall. Han börjar vandra och kommer till närmaste by där han hamnar i trubbel med Woodrow (Harrison Ford), men ganska snart avbryts deras dispyt av konstiga ljus som dyker upp på himlen; de blir utsatta för en utomjordisk attack och bestämmer sig efteråt för att hitta deras hem för att utrota dem.

 

Detta är en av de nya filmerna som blandar två genrer, så kallade mash-ups. Precis som actionkomedi eller romantiskt drama blandar man ihop cowboys och utomjordingar. Mycket står på spel och förväntningarna är höga, men här infrias bokstavligt talat inget. En parodi som Scary Movie ger mer valuta för pengarna än detta. Det bjuds på cowboys, men de är tråkiga, ointressanta och torftigt spelade. Craig och Ford ser mest ut att gå på autopilot och ha dödstråkigt.

 

Utomjordingarna ser exakt ut som de har gjort de senaste 100 åren, som underliga insekter med stora klor och slemmiga händer. Actionscenerna är motsatsen till imponerande och inget oväntat sker, slutet känns som en stor besvikelse och som helhet levererar inte filmen en hundradel av vad den borde. Ska man blanda ihop två så stora ämnen får man göra det med finess och stil, hjärta och känsla, inte bara vispa ihop något och hoppas på det bästa. Cowboys & Aliens får en etta i betyg.

 

1/5

 

Foto: 2

Skratt: -

Musik: 1

Skräck: -

Action: 1

Effekter: 2

Skådespeleri: 2

 

Filmens specialitet: mash-up - 1

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: In Time



In Time

 

Skrattretande kalkon

 

Pengar har ersatts av tid; jobbar du inte upp dig i samhället tar din tid slut och därmed dör du. Kruxet är att folk inte åldras mer än 25 år, efteråt ser man likadan ut oavsett hur länge man har levt. Will Salas (Justin Timberlake) bor i ett slumområde och jobbar hårt för att klara sig dag till dag – plötsligt råkar han få 100 år av en man som kort därefter tar livet av sig; på så sätt öppnas dörren till nya möjligheter. Will lyckas ta sig in i rikemansområdena, men upptäcker att han är förföljd av tidväktaren Raymond (Cillian Murphy). Tillsammans med rikemanstjejen Sylvia Weis (Amanda Seyfried) försöker han att komma undan…

 

In Time är en av årets sämsta filmer; inte nog med att Timberlakes skådespelartalanger når sina gränser så det skriker, utan den ofokuserade handlingen och de enorma hål som lyser igenom manuset är så påtagliga att man inte ens kan ta filmen som hjärndöd popcornunderhållning. Den seriösa tonen krossas av Timberlakes insats, samtidigt som Murphy ger en välbehövd tyngd till filmen, men då dyker Seyfried upp och ser skitsnygg ut samtidigt som hon skuttar runt i högklackat och slänger med sin peruk. Det är lika ojämnt genom hela filmen och ibland vet man inte om Timberlake & Seyfried är på smekmånad eller på rymmen.

 

Man har även tagit sig friheten att friskt kopiera av andra filmer, det går inte en kvart utan att man påminns av någon annan film. Filmens kärna (att de rika blir rikare och de fattiga fattigare) är bra och alltid aktuellt men i denna tappning blir det inget annat än larvigt och skrattretande. Och på tal på skrattretande, håll utkik efter en malplacerad scen där filmens hjälte får för sig att ta ett nakenbad med Seyfried och hur mycket scenen i fråga bidrar till filmen. Kalkonvarning på In Time som får en etta i betyg.

 

1/5

 

Foto: 1

Skratt: -

Musik: 1

Skräck: -

Action: 1

Effekter: -

Skådespeleri: 1

 

Filmens specialitet: betala med tid - 1

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: Captain America: The First Avenger



Captain America: The First Avenger

 

Retro med svagt slut

 

Året är 1942. Steve Rogers (Chris Evans) vill gå med i armén för att kämpa för sitt land med nekas på grund av att fysiskt inte vara lämpad för krigsfältet. Han får ett erbjudande av Dr. Abraham Erskine (Stenley Tucci) om att medverka i ett hemligt experiment som han snabbt tackar ja till, vilket leder till att Steve förvandlas till Captain America och får strida emot den rubbade Johann Schmidt (Hugo Weaving) som jobbar under Hitlers befallning.

 

Superhjältetrenden verkar inte dö ut; bara i år har Thor, X-Men: First Class, Green Lantern och Captain America släppts och än är det inte slut. Skiljer sig denna från de andra? Minimalt. Filmens är inte dålig, men den bjuder absolut inte på något nytt och kittlar inte hjärnan på ett tillfredställande sätt heller. Evans som spinkig grabb som förvandlas till biffig hunk gör ett godkänt jobb, men det är främst skådespelarna runt honom som glänser.

 

Actionscenerna är påkostade och köttiga, skurken är otroligt typisk och publikfrierierna avlöser varandra. Känslan är överraskande nog ganska retro och fotot bidrar med att förstärka den känslan – vilket slutet totalt förstör. För att knyta ihop filmen med den kommande The Avengers har man gjort något som inte gick hem hos mig, men fansen kommer nog jubla inombords. Det blir en svag trea till Captain America.

 

3/5

 

Foto: 4

Skratt: -

Musik: 2

Skräck: -

Action: 3

Effekter: -

Skådespeleri: 3

 

Filmens specialitet: röd skurk - 4

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: Arena



Arena

 

Som ett dåligt spel

 

David Lord (Kellan Lutz) förlorar sin gravida flickvän i en bilolycka och hamnar i en självdestruktiv spiral av ångest. Han drar till Spanien för att supa ner sig och glömma sina smärtor, men efter en hård natt fångas han av Milla (Katia Winter) och hamnar i en cell. För att överleva blir han tvungen att slåss med andra personer i spelliknande miljöer som visas live över nätet samtidigt som chefen Logan (Samuel L. Jackson) lovar att han ska släppas fri efter 10 fajter.

 

Filmen påminner en del om spelet Tekken fast sämre och utan de häftiga karaktärerna. Lutz går runt med bar överkropp hela filmen och ser ut att ha nåt beskt i käften medan Jackson spelar över så det skriker om honom. Trots detta är filmen någorlunda underhållande och fajterna blodiga och riktigt våldsamma, så för den avtrubbade spelaren finns det något att se på här.

 

Slutet bjöd på några överraskningar som var riktigt förutsägbara, men de lyckades höja filmen några snäpp ändå. Något som jag inte riktigt kunde köpa var de människor som tittade på detta program som visades live över nätet; hur kan man se på nåt sånt när man vet att det är riktigt och att människorna i fråga kämpar för sina liv? Barbariskt och vidrigt; precis som världen vi lever i.

 

2/5

 

Foto: 1

Skratt: -

Musik: -

Skräck: -

Action: 2

Effekter: -

Skådespeleri: 1

 

Filmens specialitet: fajter - 2

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: Green Lantern



Green Lantern

 

Bra men inte bättre

 

Hal Jordan (Ryan Reynolds) jobbar som testpilot och tar dagarna som de kommer; han är obetänksam och rätt så slarvig och efter en incident på jobbet blir han tvungen att förklara sig för Carol Ferris (Blake Lively). En kväll hittar han en utomjording vars sista ord blir att han ska ta över efter honom och därifrån inser han att det finns andra planeter och världar vars främsta uppgift är att skydda de olika livsformerna. Snabbt förstår han att det största hotet är Parallax, en varelse som livnär sig på rädsla.

 

Filmen har fått oförtjänt mycket skit; den är inte i närheten av så dålig som det sägs. Reynolds som superhjälte är charmig och har förträfflig kemi med Lively som strålar under de få scener hon syns till. Tack och lov har man inte använt henne som ett offer utan hon distanseras från hjältens äventyr. Peter Sarsgaard syns i en besynnerlig och motbjudande skurkroll som inte får tillräckligt med utrymme samtidigt som Mark Strongs karaktär, Sinestro, är med ännu mindre.

 

Effekterna är oräkneliga och spretiga, stundtals blir det för grönt och mycket att hålla koll på, framför allt de scener där det är flera lager av animerat över varandra; mestadels är det snyggt, men förvirrande. Handlingen är lite mer av det klassiska slaget där en person förvandlas till superhjälte, däremot fann jag mytologin och historien bakom världarna och karaktärerna intressant, speciellt med tanke på att jag inte är insatt i serietidningar. Detta är en bra superhjältefilm som aldrig blir bättre, mycket på grund av det hastade avslutningen. Det blir en trea till Green Lantern.

 

3/5

 

Foto: 3

Skratt: -

Musik: 1

Skräck: -

Action: 3

Effekter: 3

Skådespeleri: 3

 

Filmens specialitet: grön färg - 5

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER

Recension: The Three Musketeers



The Three Musketeers

 

Trevlig och alldeles lagom

 

Paul W.S. Anderson (mannen bakom Resident Evil 1 & 4) har gjort om den klassiska berättelsen i ny och ganska flummig tappning som lär tillfredställa den stora massan men lämnar finsmakaren hungrandes efter mer. D’Artagnan (Logan Lerman) träffar av en slump på de tre musketörerna som efter att ha blivit förrådda av Milady (Milla Jovovich) lämnat sina glansdagar efter sig. Än en gång tvingas de rusta upp då D’Artagnan drar med dem i ett vilt äventyr.

 

Publikfrierierna duggar tätt, men filmen blir aldrig händelsefattig eller ointressant. Med ett rappt och ganska klyschigt manus som ändå har sina poänger lyckas man göra filmupplevelsen trevlig och väldigt lagom; lagom action, lagom skratt och lagom flum. Actionscenerna tar inte över trots att de är välgjorda och skådespeleriet lyfter aldrig trots att både Orlando Bloom och Mads Mikkelsen dyker upp i diverse skurkroller. Skådespelarna ser ut att ha väldigt kul vilket smittar av sig till publiken.

 

När det kommer till 3D-effekterna var det inte något som märktes för fem öre och jag glömde av att det var en 3D-film tills jag skulle ta av mig glasögonen och gå ifrån salongen. Bilden hade ett visst djup men bortsett från den lilla detaljen är det bortkastade pengar att köpa den dyrare 3D-biljetten. Som helhet är detta en ganska rolig och oseriös film med glimten i ögat som underhåller och bjuder på bra action, fin musik och snygga kulisser. Det blir en stadig trea till The Three Musketeers.

 

3/5

 

Foto: 2

Skratt: 3

Musik: 3

Skräck: -

Action: 3

Effekter: -

Skådespeleri: 2

 

Filmens specialitet: vem lurar vem? - 3

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: Transformers: Dark Of The Moon



Transformers: Dark Of The Moon

 

Inga effekter i världen…

 

Första filmen i serien var en någorlunda underhållande actionfilm med lagom mycket humor, charm och action. Den andra delen följde formulan ”bigger, louder, dumber” och den tredje delen i serien klassas nog som ”biggest, loudest, dumbest”. Den klena handling som läggs upp här kretsar återigen runt Sam (Shia LaBeouf) och hans nya brud Carly (Rosie Huntington-Whiteley) som hamnar mitt i en strid fylld med robotar av alla storlekar och slag. That’s it.

 

Megan Fox är borta, likaså förmågan att presentera ett acceptabelt manus eller berätta en historia på ett sätt som heter duga. Handlingen, eller det som filmen bygger efter, är så fattigt och oinspirerat att självaste LaBeouf många gånger ser förvirrad ut. Och varför har man med en brud som inte fungerar som något annat än en uppblåsbar Barbara-docka? Hon springer runt och skriker, blir räddad, putar med läpparna och återigen behöver räddas.

 

Regissören Michael Bay förverkligar sin efterlängtade pojkdröm och går loss i nästan 160 minuter med att få saker och ting att explodera, men jag kände mig uttråkad redan efter en kvart.  Animationerna må vara välgjorda och snygga, men faktum är att inga effekter i världen kan dölja bristen på engagemang, inspiration och känsla som filmen helt och hållet saknar. Serien har förvandlats till en själlös pengako och Bay mjölkar den medan det går; varför inte?

 

Allt annat än effekterna i filmen faller platt, så vill du se byggnader rasa, robotar banka skiten ur varandra och flygande människor (!) kan du skippa filmens första halva och njuta av resten. Glöm även inte att stänga av hjärnan, för trots de snygga effekterna är actionscenerna smärtsamt korkade och inte ens realistiska inom filmens egna ramar. Med dessa ord tackar jag för mig och delar ut betygsettan som filmen förtjänar.   

 

1/5

 

Foto: 2

Skratt: -

Musik: 1

Skräck: -

Action: 3

Effekter: 4

Skådespeleri: 1

 

Filmens specialitet: vilda robotar - 4

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: Rise of the Planet of the Apes



Rise of the Planet of the Apes

 

Överraskar och övertygar

 

Will Rodman (James Franco) håller på ett forska fram ett läkemedel som ska kunna bota sjukdomen Alzheimers. För att kunna se preparatets effekter och bieffekter testas olika versioner av läkemedlet på en grupp apor och efter en misslyckad presentation kommer Will över en liten apunge som han bestämmer sig för att ta hand om. Med tiden upptäcker han att apungen ärvt sin moders genetiska anlag som påverkats av testerna och utvecklat sinne för logik, språk och förståelse; snabbt inser Will att detta är ett enormt genombrott – eller ett stort snedsteg.

 

Senaste filmen i serien minns jag knappt, men de fragment som dyker upp i huvudet är inte mycket att hänga i granen. Filmens regissör Ruper Wyatt som är en nykomling lyckas göra en nyversion som både överraskar och övertygar; duktiga skådespelare i trovärdiga roller, riktigt snygga effekter och en historia med både hjärta och innehåll. Trots att vissa karaktärer känns väldigt stereotypiska flyter filmen utan större nergångar och målar upp en intressant story som kanske inte känns trovärdig vägen ut, men lyckas ändå att övertyga.

 

Andy Serkins som spelat Gollum får gestalta huvudapan och det utförs med bravur; det var länge sedan en datoranimerad karaktär kändes så mycket i hjärtat (sen Dobby). Filmen har även en lite mer typisk uppbyggnad, första hälften där vi får bekanta oss med omgivningen och aporna och andra hälften som blir en actionfilm. Slutet tillfredställde inte riktigt, jag ville ha mer och ser fram emot en andra del i serien. Det blir en stark trea som nästan snuddar på betygsfyran.

 

3/5  

 

Foto: 4

Skratt: -

Musik: 3

Skräck: -

Action: 3

Effekter: 4

Skådespeleri: 3

 

Filmens specialitet: ta hand om jorden - 5

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: Conan The Barbarian



Conan The Barbarian

 

Testosterondränkt kalkon

 

Jag har inte sett originalet med Arnold, men jag är fullt medveten om att detta är en remake av en omtyckt actionrulle från 80-talet. Conan (Jason Momoa) föds under de värsta omständigheterna och när han är en ung pojke mördas hans pappa framför hans ögon. Många år senare får vi se vuxna Conan, en vild och fåordig muskelknutte som ger sig ut för att hämnas sin far. Hämnden blir tuff och resan kompliceras av den vackra Tamara (Rachel Nichols) som stjäl Conanas hjärta.

 

”Hjärndöd, ultravåldsam action med hög underhållningsvärde – dessutom i 3D”. Det var mina förväntningar när jag satte mig i biosalongen, men de blev lika krossade som Conans fiender i filmen. Fruktansvärt skådespeleri, pinsamt manus och sönderklippta actionscener är endast tre av många punkter som brister genom filmens gång; vad är grejen med karaktärer som tittar upp mot skyn och skriker dramatiskt? Och säg mig, varför vågar man använda 3D-formatet när det inte bjuds på en enda 3D-effekt?

 

Som sagt är skådespeleriet som tortyr; torra repliker varvas med överspel och förvånansvärt idiotiska beslut. Momoa ser ut att ha bott i gymmet och han spottar ut replikerna med sin mest manliga och grova stämma; alla män i filmen är testosterondränkta karaktärer som suktar efter att få slå in skallen på någon. Nichols fungerar som sidodekoration och tillsammans med Momoa skapar hon den mest omotiverade sexscenen i årets filmhistoria. Effekterna är fula och oinspirerade för att inte tala om actionscenerna som man sett förr, sisådär tusen gånger.

 

Jag har helt enkelt inget bra att säga om filmen och tycker synd om de människor som jobbade med filmen i hopp om att skapa något bra. Eller dem som verkligen trodde att detta var bra, eller filmbolaget som godkände det slutgiltiga resultatet. Det är på tiden att Hollywood lär sig skillnaden på bra filmer och inkomstbringande filmer, och i detta fall är Conan The Barbarian inget av dessa två nämnda alternativ med tanke på dess gigantiska floppande.

 

1/5

 

Foto: 1

Skratt: -

Musik: 1

Skräck: -

Action: 1

Effekter: 1

Skådespeleri: 1

 

Filmens specialitet: barbarisk hämnd - 1

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: Drive Angry

Drive Angry

 

Grym sidekick lyfter rullen

 

Nicolas Cage som på senare tid gjort allt mer tveksamma karriärsval dyker återigen upp i en b-film fast lyxigare paketerat i 3D. Nu spelar han Milton, mannen som rymmer från helvetet och kommer till jorden för att hämnas sin dotters död och rädda sitt barnbarn från att slaktas av en störd sekt som vill förvandla jorden till helvetet. Han får även sällskap i form av hetingen Piper (Amber Heard) som lånar sin bil till honom. Efter sig har han en snubbe vid namn revisorn (William Fichtner) och framför sig hämnd. Låt jakten börja!

 

Har ni sett sådana filmer där hjälten jämt och ständigt måste rädda sin kvinnliga sidekick? Eller att filmens klimax går ut på att hjälten ska rädda kvinnan ur en dödlig fälla? Inte här. Amber Heard är grym som tuff sidekick som sparkar, boxas och skjuter sönder folk. Det är verkligen en fröjd för ögat och hjärnan när man slipper oroa sig för kvinnan i filmen. Cage är vrålsur, bitter och ser ut som om han ätit något riktigt äckligt. Replikerna väser han ut utan större inlevelse medan Fichtner bokstavligen äger varje sen han syns i.

 

Detta är en våldsam film; kroppsdelar flyger av, det boxas sönder och skallben används som ölglas. Det bjuds på en del naket och Milton hinner även ge en brud hennes livs knull innan film når sin klimax. Underhållningsvärdet är högt, det är överdrivet och så sjukt over-the-top att det blir löjligt, men det är gjort med glimten i ögat, utan att ta sig själv för seriös. Ska jag vara seriös får filmen en etta, men om jag betygsätter med glimten i ögat blir det en svag trea tack vare dess höga underhållningsvärde. Jag hade inte tråkigt en enda sekund.

 

3/5  

 

Foto: 1

Skratt: -

Musik: 3

Skräck: -

Action: 3

Effekter: -

Skådespeleri: 2

 

Filmens specialitet: sanningen - 5

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Recension: Hanna

Hanna

 

Frågorna är många, svaren är få

 

16-åriga Hanna (Saoirse Ronan) uppfostras av sin far Erik (Eric Bana) ute i Finlands kyliga vildmark. Hon lär sig att leva och anpassa sig efter fysiskt och psykiskt påfrestande miljöer samtidigt som hon tränas inom kampsporter och vapenanvändning. En supersoldat i en 16-årig flickas kropp helt enkelt. När tiden är inne får hon i uppdrag att leta upp en kvinna vid namn Marissa (Cate Blanchett), en resa som tar henne genom Europa och avslöjar hemligheter som hon inte hade någon aning om.

 

Hanna har varit en av de filmer som jag sett fram emot mest i år och nu när jag äntligen fått se den känner jag mig ganska tom, mest på grund av den lovande inledningen som stegvis dalade neråt och avslutades i en förutsägbar soppa. Ronan är riktigt grym i rollen som Hanna och det är ingen tvekan om att hon kommer bli en av sin tids största skådespelerskor. Även Bana och Blanchett ger en välbehövlig tyngd till filmen och gör sina roller med bravur. Däremot är det oerhört många logiska luckor som lämnas åt slumpen och det är en besvikelse när knappt hälften av dem besvaras.

 

Det finns några actionscener som är filmade i långa sekvenser utan klipp och avbrott; modigt och snyggt att försöka sig på något så svårt, men tyvärr ser det varken äkta eller trovärdigt ut. Man märker klart och tydligt hur det har koreograferats och tränats in för att kunna spelas in i en tagning. Därför faller även actionscenerna platt och tillsammans med de obesvarade frågorna och det svaga slutet kände jag mig bara lurad och irriterad. En hyfsad story som inte når sin fulla potential, det resulterar i att betyget hamnar på en tvåa.

 

2/5

 

Foto: 3

Skratt: -

Musik: -

Skräck: -

Action: 2

Effekter: -

Skådespeleri: 3

 

Filmens specialitet: supersoldat i en flickas kropp - 3

 

- = Ej aktuellt.

0 = Värdelös.

1 = Dålig.

2 = Godkänd.

3 = Bra.

4 = Mycket bra.

5 = Perfekt!


TRAILER


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0