Recension: Dream House
Dream House
Ingen drömfilm direkt
Will (Daniel Craig) och Libby (Rachel Weisz) flyttar in i ett nytt hus tillsammans med sina två döttrar. Vad som till en början verkar bli en lyckad nystart får en vändning när de upptäcker att den tidigare familjen som bott där brutalt mördades av den dåvarande familjefadern. Will blir starkt påverkad av nyheten och vid sidan av detta börjar han komma till insikt om att deras granne Ann (Naomi Watts) undanhåller viktig information som kan vara avgörande för hans familjs säkerhet.
Med tre toppskådisar i världsklass hade filmen all potential i universum att bli en rörande, välspelad och utstickande thriller med en härlig, tänkvärd twist. Efter en hyfsat bra inledning ballar det ut totalt när en av filmvärldens mest använda klyschor serveras som filmens stora twist. Weisz är som alltid duktig och ger personlig utstrålning till filmen, däremot är Craig ganska blek och trött i sin roll som familjefar, samma sak gäller Watts som inte verkar ha sin vanliga glans.
Överraskande nog marknadsförs filmen som en skräckfilm när den i själva verket inte har några skrämselmoment eller något skrämmande innehåll – bortsett från enstaka hoppa-till-scen som eventuellt skulle kunna sätta sprätt på den svaghjärtade. Handlingen är filmens största svaghet och det bidrar till att helheten havererar ganska rejält mot slutet vilket lämnar åskådare mållös av hur dålig filmen egentligen är.
1/5
Foto: 1
Skratt: -
Musik: -
Skräck: 1
Action: -
Effekter: -
Skådespeleri: 2
Filmens specialitet: förlorade möjligheter - 4
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
TRAILER
Recension: Red State
Red State
Tre i ett
Tre kåta grabbar får en sexinbjudan av en äldre kvinna – något de självfallet inte tackar nej till. När det blir dags möter de upp henne och blir neddrogade, för att senare vara med om sin värsta mardröm; de har hamnat bland en grupp extrema fundamentalister som tänker utöva guds önskan genom att rena deras kroppar från all synd som de har begått, med eller mot deras vilja. Kampen kan börja…
Red State är till att börja med en väldigt annorlunda film, det känns som tre filmer i ett; skräck, dokumentär och slutligen action. Början är den minst intressanta, det känns som en typisk B-skräckis, men så fort vändningen kommer blir det otroligt tänkvärt och oförutsägbart. Regissören Kevin Smith driver friskt med extrema, troende sekter lik Westboro Baptist Church och det är inte konstigt att filmen redan skapat kontroverser i USA.
Slutakten tappar lite i form av både fart och innehåll då allt övergår till action, under vissa ögonblick undrade jag om dem seriöst hade gått loss på alla ljudeffekter som fanns att få tag i. Det finns heller inga bestämda huvudrollsinnehavare här, vilket gör att man aldrig vet vad som ska ske. Det blir en stadig trea till Red State som lyckas chocka utan att gå till överdrift och bli en våldsorgie, samtidigt som filmen säger ett och annat om nutiden.
3/5
Foto: 2
Skratt: -
Musik: -
Skräck: -
Action: 3
Effekter: -
Skådespeleri: 4
Filmens specialitet: störda sekter - 4
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
TRAILER
Recension: War Horse
War Horse
Sentimentalt och blödigt
Albert Narracott (Jeremy Irvine) får en häst av sin far – men får även lova att han omgående ska göra hästen klar för att ploga deras fält. Albert och hästen kommer varandra väldigt nära men när kriget plötsligt gör sig påmind blir familjen tvungna att sälja hästen för att klara sig. För Albert blir det en tuff resa då han till varje pris vill få tillbaka sin nya vän och ger sig därför med i armén, där även hästen hamnat. Vem av dem överlever? Kommer de återförenas?
Steven Spielberg har aldrig varit rädd för att bre på med stora, svallande känslor och tårdrypande stråkar där karaktärer lämnar varandra i slow-motion och oftast har han lyckats göra det med fingertoppskänslan som så många regissörer inte besitter. War Horse är en otroligt vacker film med slående foto och drömska miljöer, påkostade scener och bra skådespeleri. Filmens huvudroll spelas av en häst – och är man en hästmänniska lär man kvida av lycka.
Vi får se en rad händelser ur en hästs ögon och visst är det en annorlunda synsätt, men det brinner aldrig till och Spielberg hamnar mest i en ultrasentimental cirkel som aldrig vill ta slut. Hjärtat är på rätt ställe men det blir varken tillräckligt engagerande eller laddat för att jag ska känna mig medryckt eller fälla en tår, vilket filmen vill att man ska göra. Oh ja, så fort tillfället ges blir det blödigt och närbilder på hästen pepprar tittaren i desperata försök att förklara hur hemskt allt egentligen är.
Det hela förbättras inte av att kriget skildras på ett väldigt barnvänligt sätt – faran infinner sig aldrig och innerst inne vet man att allt kommer sluta lyckligt. Däremot är Irvine ett namn som man ska hålla koll på, Spielberg har hittat en blivande stjärna. Det blir en tvåa till War Horse som egentligen inte är en dålig film, synd att den är för tam för sitt bästa.
2/5
Foto: 3
Skratt: -
Musik: 3
Skräck: -
Action: -
Effekter: -
Skådespeleri: 3
Filmens specialitet: se allt ur en hästs ögon - 5
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
TRAILER
Recension: Mission Impossible: Ghost Protocol
Mission Impossible: Ghost Protocol
Snyggt, snabbt och skojigt
När IMF blir utpekade för att ligga bakom ett terrordåd i Kremlin blir Ethan Hunt (Tom Cruise) och hans team pressade till att komma på en plan som kan rentvå deras namn. Vid sidan om detta försöker de stoppa Kurt Hendricks (Michael Nyqvist), en terrorist som vill starta ett kärnvapenkrig. Det visar sig även att en person i Hunts team, William Brandt (Jeremy Renner), döljer mörka hemligheter.
En fjärde del i en actionserie levererar oftast inte – speciellt inte om huvudrollsinnehavarens stjärnstatus sakta men säkert börjat dala. Regissören Brad Bird lyckas med det omöjliga: han har skapat två spännande, roande och actionfyllda timmar utan att använda sig av svårföljd story eller dra alldels för många parareller till de tidigare filmerna. Det är ren och skär popcornunderhållning när det är som bäst helt enkelt.
Cruise ålder börjar hinna ikapp honom, trots det står han för sina egna stunts och en rad mycket imponerande actionscener. Trovärdigheten dalar och det är många högteknologiska prylar som används vilket är en del av seriens charm, frågan är bara hur långt man kan töja gränserna. Simon Pegg och Paula Patton är två mycket välkomna tillskott i serien som jag hoppas få se mer av, den som dock stjäl hela filmen är Jeremy Renner som glänser igenom varenda scen.
Effekterna är välgjorda och påkostade utan att gå till överdrift, actionscenerna dramatiska och Michal Nyqvist ganska färglös som skurk. Han får ytterst lite tid till att synas och agera så hans bakgrundshistoria skummas bara snabbt igenom. Trots detta blev jag positivt överraskad och mitt betyg hamnar någonstans mellan en trea och en fyra, troligen en väldigt stark trea.
3/5
Foto: 3
Skratt: 3
Musik: 3
Skräck: -
Action: 4
Effekter: 3
Skådespeleri: 3
Filmens specialitet: klättra på världens högsta byggnad - 5
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
TRAILER
Recension: Tinker Tailor Soldier Spy
Tinker Tailor Soldier Spy
Som att räkna får
Från den svenska regissören Tomas Alfredson kommer hans första internationella film med ingen annan än Gary Oldman i huvudrollen som George Smiley. Filmen utspelar sig i början av 1970-talet då den pensionerade agenten Smiley får i uppdrag att hitta en rysk spion i den avdelning han tidigare jobbat på, något som ingen annan misstänkt tills ett uppdrag i Budapest går väldigt snett. Vem kan Smiley lita på och vem är det som egentligen ligger bakom informationsläckorna?
Baserad på en troligtvis invecklad roman kommer en ännu mer invecklad och svår filmatisering som absolut inte kommer gå hems hos majoriteten av publiken; dess långsamma tempo och förvirrande karaktärspresentation är en anledning, men största faktorn ligger i dess lågmälda sätt att vara utan varken dramatiska händelser eller något som i fråga fångar intresset hos åskådaren. Filmen maler på med sin mörka färgskala och riskerar att söva ner publiken.
Att man lyckats lägga vantarna på skådespelare som Oldman, John Hurt, Colin Firth, Mark Strong, Tobey Jones och Ciarán Hinds är fabulöst, men när de olika karaktärerna inte får mycket att göra känns det mest överflödigt, speciellt Hinds som nätt och jämnt syns i några scener. Trots den kompetenta skådespelarskaran och snyggt foto kan jag inte bortse från att filmen förvirrade mer än förklarade till den grad att jag slutligen började räkna får för att, i detta fall, inte somna.
2/5
Foto: 3
Skratt: -
Musik: 2
Skräck: -
Action: -
Effekter: -
Skådespeleri: 3
Filmens specialitet: att förvirra åskådaren - 4
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
TRAILER
Recension: The Darkest Hour
The Darkest Hour
Spännande idé, tråkigt resultat
Sean (Emile Hirsch) befinner sig i Moskva med en av sina polare för ett jobb – men när det går åt helvete bestämmer de sig för att dra ut och supa bort bekymren. En kväll som startar fint urartar i totalt kaos när något faller ner till jorden och förvandlar allt som kommer i kontakt med det till stoft. Tillsammans med tre andra personer bestämmer de sig för att klara sig undan katastrofen, vilket är lättare sagt än gjort…
Med en cool trailer kan man komma långt, men det garanterar i slutändan inte en belåten publik. Idén om en utomjordisk invasion som är osynlig är skrämmande men filmen i sig är på gränsen till tråkig. För få spänningsmoment och mycket vattentramp gör att filmen upplevs som längre än dess ynka 89 minuter. Det är däremot snyggt genomfört med häftiga effekter, trots att man slarvat med användningen av 3D.
Joel Kinnaman är en bedrövelse i sin första internationella roll – jag hoppades att han så fort som möjligt skulle omvandlas till stoft för att slippa hans idiotiska beslut och irriterande brytning. Men det är egentligen inte hos honom felet ligger – karaktärerna är exakt de stereotypiska knattarna man kan förvänta sig i en sådan rulle och det är slutligen manusförfattarens brist på engagemang som resulterat i detta. The Darkest Hour lyckas som bäst nå en tvåa.
2/5
Foto: 2
Skratt: -
Musik: -
Skräck: -
Action: 1
Effekter: 3
Skådespeleri: 2
Filmens specialitet: osynliga utomjordingar - 3
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
TRAILER
Recension: I Saw The Devil
I Saw The Devil
Se ondskan i vitögat
Kyung-chul är en känslolös psykopat som mer än gärna lurar och tar livet av unga som gamla kvinnor; han tillfredställs och känner sig levande när han gång på gång exploaterar och förnedrar sina offer på olika sätt. Kim Soo-hyeon är agenten som bestämmer sig för att få fast psykopaten efter att hans fru blivit ett av offren, men frågan är hur långt han är villig att gå för att få fast honom, och hur lik seriemördaren i fråga han blir på vägen dit?
Regissören Jee-woon Kim som kanske är mest känd för sin smått briljanta A Tale of Two Sisters har skapat en överlång men samtidigt drivande film med tryckande psykologisk skräck som når fram till tittaren från alla håll och kanter. Från att långsamt bygga upp inledningen till en mittenakt fylld av terror och ett slut lika obarmhärtigt som få andra är detta en upplevelse som bjuder på känslor, raffel samt ren och skär ondska.
Sällan har en psykopat skildrats på samma sätt som här; kalsinnig, grym och totalt omänsklig, vilket kan vara en bidragande faktor till att filmen nästan i stort sett saknar klichéer och igenkännbara moment. Det är även ett litet plus att historien inte utspelar sig i USA, däremot är speltiden lite väl för ambitiös med sina 140 minuter och det finns ögonblick då jag fick lust att ta en bensträckare. I Saw The Devil är en stilren och ryslig film som inte är något för alla, men den som är mottaglig lär gilla den skarpt.
4/5
Foto: 4
Skratt: -
Musik: 3
Skräck: 3
Action: -
Effekter: -
Skådespeleri: 4
Filmens specialitet: känslolös psykopat - 5
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
TRAILER
Recension: Shame
Shame
Ens vardag – annans missbruk
Brandon Sullivan (Micharl Fassbender) har ett bra jobb, snygg lägenhet och ser själv inte så pjåkig ut. Han lever ett till synes ensamt liv, men under den rena fasaden döljer sig något fördärvande; ett sexmissbruk som han jämt och ständigt påminns av, som ruinerar honom inifrån och aldrig verkar få ett slut. När hans syster Sissy (Carey Mulligan) dyker upp hemma hos honom utan förvarning tar hans liv en ny vändning och han blir tvungen att tämja monstret inom sig.
Shame är en skrämmande naken film som tar åskådaren ända in på skinnet av karaktären, det blir nästan obehagligt intimt och ett par scener blir nästan besvärliga att se på då inget lämnas åt fantasin. Den ständigt aktuella Fassbender gör en roll som få personer hade accepterat till något mänskligt, tragiskt och smärtsamt. Mulligan visar en sida som jag tidigare inte hade sett och hennes roll kunde inte ha skiljt sig mer från den i Drive, men hon gör det trovärdigt och skickligt.
Skådespeleriet är inte något som hamnar nära hjärtat då hela ämnet sexmissbruk är något man vill ta avstånd från och på så sätt ser man filmen ur en ”normal” persons ögon. Det finns olika definitioner av normal och här finns det mycket att diskuteras inom filmens ramar. Regissören Steve McQueen ska ha eloge för att ha tagit tag i ett så anonymt ämne och visat upp det med stil, känsla och respekt. Och på tal om stil, filmens foto och klippning är utsökt; långa tagningar är något jag personligen är svag för och här finns det gott om den varan. Det blir en stadig fyra till Shame.
4/5
Foto: 4
Skratt: -
Musik: -
Skräck: -
Action: -
Effekter: -
Skådespeleri: 4
Filmens specialitet: sexmissbruk - 5
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
TRAILER
Recension: The Iron Lady
The Iron Lady
Förförande skådespeleri
Meryl Streep har gång på gång visat att utmanande roller är något hon fullständigt behärskar och på så sätt blivit Hollywoods drottning bland sina jämlikar. När det kommer till att gestalta Margaret Thatcher och hennes liv, uppoffringar och bedrifter gör hon det som väntat med bravur medan publiken får följa Thatchers syn på politik och hur hon lyckades styra England i över tio år. Filmens handling är inte mycket mer än det.
Vi kastas in i Thatchers äldre år, när hon inte längre har en betydande roll inom politiken och nästan blivit bortglömd. En hallucinerande gumma som tänker tillbaka på sina glansdagar och på så sätt får vi se hennes höjdpunkter inom karriären. Frågan är varför man valt att genomföra det så hoppigt och osmidigt, så fort man börjar engagera sig i hennes politik avbryts man av att hon återkommer till verkligheten.
Det är en ganska innehållsfattig film, förutom några scener där hon bildar familj och sätter några politiker på plats är det mycket nonsens och obetydliga detaljer med. Jag hade gärna velat se mer av hennes framtidsplaner för England och den politiska delen helt enkelt, och det kommer från en person som är ointresserad av politik. Streep bjuder på förförande skådespeleri, tråkigt att filmen inte är lika förförande i sig. Det blir en trea till The Iron Lady.
3/5
Foto: 2
Skratt: -
Musik: 2
Skräck: -
Action: -
Effekter: -
Skådespeleri: 5
Filmens specialitet: Margaret Thatcher - 4
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
TRAILER
Recension: Breaking Dawn Part 1
Breaking Dawn – Part 1
Skrattretande är bara början
Den dramatiska triangelhistorian mellan Bella (Kristen Stewart), Edward (Robert Pattinson) och Jacob (Taylor Lautner) fortsätter. Nu förstår vi att Bella till slut valt Edward (efter tre filmer) och det är dags att nästa steg: giftermål. Men vad händer sen? Det är dags för smekmånaden, där vad som helst kan hända… Kommer Bella kunna kyssa Edward utan att han slungas undan? Kommer Jacob klara av pressen och inte riva av sig tröjan? Kan varulvarna komma överens med vampyrerna för Bellas skull?
Jag har aldrig läst böckerna och filmerna har sannerligen inte varit något som fått mig på fall. Böckerna i all ära, men i mina ögon har de tre senaste filmerna inte haft något värde i form av respektingivande skådespeleri, beundransvärt foto eller genomtänkt manus. Snabba hafsprodukter för att mätta de hungrande tonårsflickor som tjuter av förtjusning så fort Jacob blottar en halv biceps. Här har man liksom sista Harry Potter bestämt sig för att dela upp sista boken i två delar – frågan är varför?
Händelserna i del 1 består av tre delar; bröllopet, smekmånaden och det som händer efter smekmånaden, men risk för att avslöja mycket. Det är utdraget och ekande tomt utan varken betydelse eller filmskaparglädje. Man har slängt in alla onödiga scener som annars skulle försvinna under en vassare klippning för att fylla ut speltiden. Bella kysser Edward. Paret spelar schack. Edward kysser Bella. Sex. Mer schack. Lite naket. Båda kysser varandra. Okey, jag fattar, ni är på smekmånad, sen då?
Det hela blir inte bättre av att varken effekterna eller skådespeleriet har förbättrats. Vargarna ser lika animerade ut som alltid och Stewarts drömska/kåta/illamående/uttråkade/bedrövade/smärtsamma blick finns som väntat där. Det är en bedrift att lyckas med allt samtidigt, men en karaktär byggs inte upp genom en enda blick. Detta är absolut ingen förbättring mot de tidigare filmerna, men här finns det mycket mer att skratta åt; replikerna är smärtsamt dåliga. Knappt fem scener in i filmen sliter Jacob av sig tröjan; otippat..?
1/5
Foto: 1
Skratt: - (oavsiktligt blir det en 5)
Musik: 1
Skräck: -
Action: -
Effekter: 1
Skådespeleri: 1
Filmens specialitet: vad händer med Bella? - 2
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
TRAILER
Nyheter
The Haunted Casino
Detta är så otroligt kul att det förtjänar ett eget inlägg. Visst har vi hört uttrycken ”tortyrporr”, ”demonfilmer” och ”splatterrullar”? Vem kunde ana att vid detta lag uppstått ett nytt uttryck som heter ”casinoskräck”? Japp, ni läste rätt; casinoskräck. Frågan är om det inte är meningen att filmen ska skrämma iväg spelare till närmaste casino för en omgång poker? Ja, lite sugen blir man i alla fall. Spana in trailern till The Haunted Casino och avgör själv! Trots ett par kända ansikten ser effekterna riktigt dåliga ut, eller är det en härlig hyllning till 70 och 80-talets skräckisar?
Nyheter
The Last Exorcism…2?
En uppföljare till The Last Exorcism har det snackats om länge och nu är det klart att Edd-Gass Donnely regisserar filmen som produceras av Eli Roth. Handlingen kommer fortsätta 3 månader efter händelserna i originalet och enligt Roth är det riktigt knepigt att hitta en bra titel. Men det är inte allt, från att ha satsat på en PG-13 (13 års gräns) ska man nu höja ribban och satsa på R (17 års gräns), vilket kommer ge skaparna större möjligheter att skrämma slag på publiken.
X-Men fortsätter
Efter en lyckad prequel med X-Men: First Class är det klart att en fortsättning kommer. Filmen kommer börja där First Class slutade och Matthew Vaughn kommer regissera, samtidigt som huvudrollsinnehavarna Fassbender och McAvoy återvänder. Bryan Singer producerar kalaset som ännu inte fått premiärdatum.
Timberlakes karriär fortsätter
Justin Timberlake är grym på att göra musik, men hans filmkarriär kan ifrågasättas flera gånger om. Är han en talang eller bara ett namn? Nu har Clint Eastwood fått upp ögonen för honom och de kommer spela mot varandra i hans nästa film där även Amy Adams medverkar. Handlingen kretsar runt Clintan som tillsammans med sin dotter (Adams) åker på en resa för att hitta en basebollstjärna, och då dyker Timberlake upp som rival. Intressant? Inte i mina öron…
Insidous får en uppföljare!
Insidous som tjänade in över $95 miljoner på en budget på $1,5 miljoner kommer få en fortsättning som dyker upp 2013. Samma team från första filmen återkommer, med James Wan i registolen och Leigh Whannell som manusförfattare. James Blum producerar filmen som tills vidare har en hemlig handling, men Whannell lovar att det blir något som inte gör fansen besvikna.
Machete blir en trilogi!
Minns ni den galna filmen Machete? Nu är det bestämt att ytterligare två uppföljare ska göras och den närmsta kommer heta ”Machete Kills”. Regissören Rober Redriguez har fått ett manus att arbeta med och inspelningen börjar i april. Danny Trejo dyker upp i huvudrollen och det blir spännande att se vilka skådespelare från förra filmen som dyker upp. Överraskande nog har en poster hunnit dyka upp, som ni ser här ovanför.
TRAILER till The Amazing Spider-Man
TRAILER till The Hunger Games
TRAILER till The Bourne Legacy
TRAILER till The Avengers
Recension: Don't Be Afraid Of The Dark
Don’t Be Afraid Of The Dark
Fantasilös soppa
Sally (Bailee Madison) blir tvungen att flytta till sin pappa som bosatt sig i ett stort hus tillsammans med sin yngre flickvän Kim (Katie Holmes). Efter några nätter upptäcker Sally att det är något konstigt med huset, men hennes pappa tror att hon beter sig konstigt på grund av miljöbytet. Medan Kim försöker få kontakt med Sally dras Sally mer och mer in i det mörker hon ser runt om kring sig, utan någon förstående vuxen att kunna prata med.
Guillermo del Toro har skrivit manuset som på många sätt påminner om en av hans äldre filmer, nämligen Pan’s Labyrinth. Det som gjorde Pan’s Labyrinth till en fantasifylld och unik upplevelse är dock som bortblåst och har ersatts av klichéfyllda scener och repliker. Skådespeleriet är som bäst mediokert men den unga Madison lyckas göra en finfin insats som lär hjälpa henne få en framgångsrik karriär.
Skräckfyllda scener saknas helt; intressanta scener glimmar förbi men dränks i den fantasilösa soppa som slutligen tar över filmen totalt. Att Toro slängt in små, fula varelser som springer runt med rakblad är ett billigt sätt att undvika ett bättre manus som troligen hade krävt större ansträngning från hans sida. För den mörkrädde finns ett par scener som kan upplevas som kusliga, annars blir det en svag tvåa till denna oinspirerade rulle.
2/5
Foto: 2
Skratt: -
Musik: 2
Skräck: 1
Action: -
Effekter: 2
Skådespeleri: 2
Filmens specialitet: vad händer i mörkret? - 1
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
TRAILER
Recension: Sherlock Holmes: A Game Of Shadows
Sherlock Holmes: A Game Of Shadows
Less i more
Sherlock Holmes (Robr Downey Jr) håller på att bli galen; han har sett igenom professor James Moriartys (Jared Harris) ondskefulla plan som verkar lura alla andra, men behöver hjälp med att bevisa sin teori. Tillsammans med Dr. John Watson (Jude Law) ger han sig ut på ett äventyr där ingenting är vad det verkar vara, samtidigt som zigenerskan Madam Simza Heron (Noomi Rapace) dyker upp som ett lockande sidospår.
Guy Ritchie, som regisserade första filmen visst inte vilken succé den skulle bli och när det blev dags för en uppföljare valde han att köra på exakt samma stuk, bara att det är mer av allt. Fler effekter, större explosioner och snyggare fajter i slow-motion, för att inte tala om de otaligt många rappa repliker som Downey slänger ut sig. Det blir mättande när det hela tiden händer något, hört talas om less is more? Däremot håller fotot, kameraarbetet och musiken mycket hög klass; det kreativa brister medan det tekniska funkar bättre än någonsin.
Att ersätta Irene Alder som spelades av charmiga Rachel McAdams mot Rapace var ett stort misstag eftersom det ständigt känns som om något saknas. Rapace må vara duktig men här fungerar hon mer som statist än en självständig karaktär och när speltiden tickar mot över två timmar blir det bara tröttsamt att se hur Holmes ”ser in i framtiden/förflutna och löser olika problem”. Filmen påminde mig mer om Final Destination än sin föregångare, och det är aldrig ett gott tecken. Det blir en tvåa till Sherlock Holmes: A Game Of Shadows.
2/5
Foto: 4
Skratt: 2
Musik: 4
Skräck: -
Action: 2
Effekter: 2
Skådespeleri: 2
Filmens specialitet: lösa Moriartys plan - 2
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
TRAILER
Recension: Puss In Boots
Puss In Boots
Briljant spin-off
Den omtyckta karaktären Puss (strålande röstspel av Antonio Banderas) blir tvungen att tillsammans med en annan katt vid namn Kitty Softpaw (Salma Hayek) och hans före detta vän Humpty Dumpty (Zach Galifianakis) hitta några magiska bönor från den kriminella duon Jack & Jill. Det blir ett farligt äventyr, men de har ingen aning om vad som väntar när bönorna väl planterats.
Man har inte hindrat fantasin från att flöda och fläta ihop olika historier; det händer i stort sett något hela tiden. Vi får se hur Puss växte upp, vad som fick han och Humpty Dumpty att glida isär och vad som väntar honom i framtiden. Det är oerhört snyggt och färgrikt animerat med riktigt läckra 3D-effekter som verkligen fungerar. Röstcastingen är snudd på perfekt och filmens första tjugo minuter är ren och skär underhållning av världsklass. Sen blir det lugnare, men skämten duggar tätt och det bjuds på underhållning av högsta klass.
Det blir ett stort plus då skaparna lämnat resten av Shrek-karaktärerna och självaste Shrek utanför filmen, detta är Mästerkattens film och han får tid att glänsa, briljera och charma publiken. Det var länge sedan jag njöt så mycket av en animerad film; detaljerna är smått galna och det finns mycket att skratta åt här. Storyns vändning kanske inte är världens mest originella, men när resten av filmen håller så hög rang kan jag inte göra annat än att kalla Puss In Boots för den bästa animerade filmen 2011 har att erbjuda och dela ut en svag femma.
5/5
Foto: 5
Skratt: 5
Musik: 3
Skräck: -
Action: -
Effekter: -
Skådespeleri: 5 (röst i detta fall)
Filmens specialitet: Mästerkattens uppväxt - 5
- = Ej aktuellt.
0 = Värdelös.
1 = Dålig.
2 = Godkänd.
3 = Bra.
4 = Mycket bra.
5 = Perfekt!
TRAILER